Jag har funnit min plats mellan Kamratposten och VI

Vi pratar miljöproblem på geografin. Som att alla människor helt plötsligt bestämt sig för att kliva ur den kollektiva förträngningsmaskinen vi varit placerade i under flera år. Varför måste folk börja prata om alla dessa jävla problem så fort jag blivit stor nog att börja fatta vidden av dem. Kan man inte sätta upp konkreta mål för hur man ska agera, för hur lite bil vi ska åka eller vilka klädföretag som har värst miljöutsläpp så man vet hur man ska agera. Nu bara alla klagar och ger oss unga ett tryck över bröstet eftersom vi bara kan kolla på hur allt förfaller eftersom alla vill ha kvar sin enorma feta gräddtårta och äta upp den på samma gång. Ingen vill skära ner på sina lyxprylar, ingen orkar bry sig så länge det inte är deras stad som drabbas av värme/torka/översvämningar (Mölndalsån räknas inte). Folk kommer att börja bry sig när luften inte går att andas längre. Då kommer alla att stå där med sina jävla stadsjeepar, 12000 kronorsjeans, elektriska prylar upp i halsen och undra varför ingen gjorde någonting när det fortfarande gick.
Till termen miljöproblem är det lätt att koppla överbefolkning vilket jag snabbt associerar till min familj vilket i sin tur leder in mina tankar på ämnet flytt som just nu är högst aktuellt. I maj flyttar jag till Majorna. Två familjer blir en och jag får en Marcus och en Oscar på köpet. Spännande. En till sak som är spännande är att jag får röd färg under naglarna när jag kliar mig i hårbotten. Är det bra eller är jag en allmän hälsorisk igen?
Vill bara tacka maffialigan som skickat utpressningskortet till mig, det värmde hjärtat.
Läs: Jennys blogg www.dennyaroran.blogg.se , för hon är i Uganda och är så jävla bra.
Bild: Tagen från www.theaoi.com och är redigerad av Sarah Howell som är duuuktig.