Make something good

Sommarluften börjar nypas lite i kinderna sådär att man kan ana en smula höst. Jag tänkte börja deppa, men sen hittade jag ett par stuprörsjeans med hög midja i min storlek för 50 kr så då kändes allt med ens bättre. Träningarna har satt igång för fullt och min hjärna har inte riktigt hunnit infinna sig i den strukturerade vardag jag så sakta påbörjat. Allt är kaos. Jag glömmer alltid någonting, eller så missar jag bussen, eller så åker jag till fel hall eller så går jag helt enkelt vilse i Lundbys stora industriområde som ser precis likadant ut överallt. Idag mötte vi Heid. Dem ligger i elitserien och det gör, inte vi. Mitt mål var att inte kräkas, inte bryta ihop och inte göra bort mig. Och det klarade jag galant. Matchen spelade vi kanske inte så bra, men jag är nöjd över att ens fått så mycket speltid som jag fick och för att jag la ett mål. Skönt att inte lägga ribban så högt ibland och sen krossa sig själv under egna prestationskrav.

Mitt rum hos pappa är på ruta ett fortfarande. Har någon ett skrivbord att sälja är det bara att ringa. Vill måla om, men jag vill inte tejpa lister så tummen sitter fortfarande långt in i arslet. Bör ordna upp lite innan skolan börjar och det ligger definitivt i täten (tillsammans med att ringa försäkringsbolag om mina töntiga tänder som går sönder på träningar) på att-göra-listan. Angående denna att-göra-lista glömde jag bort fem gånger igår vad det var jag skulle göra när jag var på väg att skriva en kom-ihåg lista på allt som behövde göras som jag var tvungen att skriva eftersom jag bara glömmer bort allt. Andra saker jag behöver göra är att vara glad över att jag har världens bästa vänner. Och en av dem ska jag träffa i morgon innan hon sticker till Frankrike och lämnar mig kvar i vardagsångesten jag är så van vid att dela med henne. Undrar vem det blir som växer mest som människa under den här resan, hon eller jag?


Bild tagen av Jasmine vid samma vägg som
Håkan Hellström gjorde sin första fotning, det ni!