Visst gör det ont när knoppar brister (varför skulle jag annars tveka)

Runt trädet utanför mitt fönster växet ett annat träd som har börjat få hysteriskt gröna blad som försiktigt börjat veckla ut sig. (Se bilden upp till vänster) Det är nu det är som finast, innan de blivit jättestora, matta och bruna i kanterna. Jag gillar när de fortfarande är på väg framåt. Fast inte för fort framåt. Just nu hade jag velat att saker gick lite långsammare. Våren ska inte upplevas innifrån ett fönster. Jag vill ut. Lördag med fotokurs av R och kvällsbesök av L och plugg på Ekonomi.
Dialogen höll fortfarande på när jag gick ifrån bordet, det sista jag hörde innan jag gick in på rummet var; hallå Nisse pisse päronpung, nu får du ta och packa ihop ditt sågspån och dina lösa skruvar i huvudet. Over and out.