Vi rymmer fler rötter än varje djungel, fler riktningar än varje rymd
Du kallar mig Cassiopeia efter stjärnbilden en natt i augusti jag ler och tänker du är min himmel, utan dig skulle jag nog aldrig ha suttit kvar. Jag tror mig höra någon som spelar piano, lite trevandes, lite fel och lite vackert. Jag sitter stilla till bristningsgränsen för att höra. Jag tror mig höra ett piano spela, men jag är inte riktigt säker. Kanske är det jag, kanske är det natten. Kanske är det du som tänker på mig i universumet bredvid. Fäster fjärilar i håret, självklart bara på låtsas men jag försöker ändå låta bli att ta av dem bara för att folk kollar med ögon större än guldfiskars. Jag fäster fjärilar i håret, jag tänker att snart, snart flyger jag.