Make something good

Låna mig din magsäck, dina morgontofflor, din skrattrynka.

People are just people, they shouldn´t make you nervous

Publicerad 2006-10-16 21:42:26 i Allmänt,

People are just people, they shouldn´t make you nervousNot long before rock n´roll vill jag skrika och spraya ner staden med fina citat och mer lycka åt folket, fler fula gångstilar och mindre högklackat vill jag ropa på spårvagnen. Fast riktigt sant är det inte. Det är nog rätt långt kvar till rock n´roll ändå. Lite smådiggande i hörnen. Liv. Ge mig mer.

Vad gör man när man vill rädda världen men knappt har drivkraft nog att gå upp ur sängen om mornarna? Åt helvete med hela skolsystemet som bara knäcker. Det är lugnt nu, och jag fattar inte vad de menar med tuffare tempo efter jul. Jag tycker det räcker. Nog. Tack och lov är klasskamraterna så goa att det trots allt är värt att gå till skolan, bara för att ses. Men när börjar livet, på riktigt? Hos pappa. Härligt att träffa småbrorsorna igen. Särskilt när de bara hänger efter mig och kramas och säger "jag älskar dig Julia" och ger mig snoriga viruspussar och hjärtfladder. Carl frågade mig ifall jag gillade vitaminer i morse vid frukostbordet. Jag svarar något förvånat att jo, det gör jag väl. Jag frågar honom, om han gillar vitaminer. NEJ svarar han med blicken fäst bort i ingenstans och tillägger efter ett par sekunder; Jag gillar bara vattenmelon. Jag tycker att det var ett bra svar. Vattenmelon är underskattat.

Ingen träning idag. Var nog inte så sjuk egentligen. Mer slut. Behövde det. Och gick med Lina hem. Hon har nog rätt i att jag bör rota fram min ylletröja ur garderoben snart. Höst. Nu faller löven, inte jag.



Bild hämtad ifrån: http://www.ceciliacarlstedt.com/ för er som är intresserade. Sätt dig och bara kolla, njut och inspireras av att det finns folk som faktiskt inte fastnat på streckgubbe och jag-kan-ingenting stadiet utan nått en egen och helt annan dimension.

Lyssna på: Regina Spektors alla skivor och varenda fucking projekt hon har gjort. För hennes röst får mig att vilja gråta, och skratta och mjukdigga och bara helt totalt flippa ur. Hon är så sjukt bra. Återigen ångrar jag att jag inte satsade på en sångkarriär från fem års ålder och gick hos sångpedagog och hela köret, för bättre sätt att uttrycka sig finns inte. Det är som ord i en volym större. Jag vill att inte bara jag själv ska höra melodin som finns inuti. Jag vill någonting så mycket större än bara ord.

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela