She´s got a constant fever
Och regnet slickar staden samtidigt som jag i panik försöker överlista västtrafiks förseningar och inställda turer samt mammas urdåliga vägbeskrivningar till hennes jobb. Stressad och med huvudvärk åker jag i ösregn fel och kliver av fel och går ännu mer fel i guldheden. Slutar med att jag står och gråter i telefonen och snyftande på mammas frågor förklarar att "hus, jag ser hus överallt" och de är mintgröna, röda, gula, gråa och inte det minsta som de ska se ut. Jag stoppar en färdtjänst i ren desperation, och kanske se killen att det inte riktigt varit min dag och erbjuder mig skjuts hela vägen rätt. En av dessa vardagshjältar, som aldrig kan överträffa sig själva mer än vad de gör på måndagar.Hittar inte busshållplatsen på väg till träningen, får den här gånger lift med en pappa till ett barn på mammas dagis och kliver av på rätt hållplats och går i ösregn upp för den 15 minuter långa uppförsbacken till Skatås för att ha löpträning i min snorgröna mössa jag tog i morse när det var kolsvart i hallen. Springer femman, alla är jätte schyssta och jag känner för första gången under dagen att bitarna ligger på någorlunda rätt plats.
Åker hem till politikplugg som visst kommit av sig och stagnerat fulltändigt. Ett önskemål ifrån mig om ett rosa underställ har resulterat i ett till mamma och ett till Adam, - men inget till mig. Vart ska jag lämna in min misstroendeförklaring och när kan interpellationerna starta?
Måndagar är alltid måndagar, och på grund av att den här var onödigt regnig och hypokondriskt var jag tvungen att lägga upp den fina bilden som symboliserar allt som saknats. Som sagt, maktskifte vore inte fel.
Bild: Tagen av Vava Ribeiro, jag orkar inte leta upp adressen, men kan fixa det till i morgon. Älskar bilden iaf, den är rätt vanlig, men det är ju jag med, och lika bra ändå.
