Misandrin maktelektronik. Som mjölk och kakor fast obehagligare.
Ett inspirerande ögonblick som kan reslutera i en timmes tomt stirrande ner i en anteckninsbok och den där avvaktande känslan som lätt infinner sig när man inte vet var man har vissa personer. Igenkännande. Den lilla hypokondrikern sitter och blåser rökringar strax bakom och någon viskar: finns det ingen knapp där man kan vrida av dig flicka lilla, alla ord som rinner ut din mun, varför så många får jag lov att fråga?
Anledningen till att människan är världens lataste djur kan nog bero på att inget annat djur (om jag får kalla oss djur) har en vardag så fylld av onödiga uppgifter. Jag kan lova att det hade blivit mer eld i röven på mig om jag från att jag vaknade till att jag somnade endast hade en sak att tänka på: Mat och överlevnad. Alla små cochon dindes, vaches, chevals och arignees har inte läxa i politik. Men det har jag. Förlåt Hobbe men jag kan inte hålla isär riksdag och regering idag. Reinfeldt ger mig mardrömmar.
Och kanske bör man tänka tyst på storord och drömmar. Spara dem till sedan och längre bort och människor som har lyckats krypa närmre, än replängds avstånd. Kanske bör man rikta blicken från alla andra och in, mot sig själv.
Titta verkligen på: "i am Sam" handlar om den utvecklingsstörde mannen Sam Dawson som med hjälp av sina lite udda vänner uppfostrar hans dotter Lucy som är döpt efter flickan Beatles sjunger om i "Lucy in the skye with diamonds" (för övrigt väldigt bra låt) När Lucy börjar växa om sin pappa i intellektuell kapacitet kopplas socialarbetare in och försöker få Lucy att sättas på fosterhem. Sam anlitar den stressade karriärskvinnan Rita som advokat. De försöker tillsammans få folk att förstå att de enda du verkligen egentligen behöver är kärlek...
Jag förbrukade snyftande x antal pappersnäsdukar under filmen och när telefonen ringde hulkade jag så att jag knappt kunde svara. En film som berör helt enkelt. Djupt.
