Make something good

Såg en hel slänt med kraschlandade pappersflygplan, tänkte att det brukar ju vara så, att budskapen landar någonstans på vägen och glömmer att komma fram. Bortsett ifrån den tanken blev jag väldigt glad. Hur ofta se man en backe full av pappersflygplan? Inte ofta kompis. Och jag liksom sitter ner för första gången på en vecka känns det som. I morse när min klocka ringde tänkte jag "men Julia, nu har du glömt att stänga av din veckarklocka igen, fastän det är lördag" och ska just stänga av den och somna om när jag fattar att jag är totalfel och att det är still fucking fredag och att min engelskalektion börjar snart. Så det var bara grattis förstapris och varsågod att lämna sängen. Igen.

Grupparbete och som vanligt cafésittande och tjöt istället för att få så jättemycket gjort. Men vad kan man begära när man ska skriva om jordtäcket och nytta ifrån berggrunden, det är stor nog av oss att få skrivet om järnmalmen. Kom till tandläkaren sen efteråt utan att ha borstat tänderna, visste inte om jag skulle säga något eller låta henne upptäcka det själv. Valde det senare och ser man på inga tandtroll den här gången heller. Hann precis hem för att laga mat innan jag åkte iväg till träningen. Känns lagom motiverande att åka genom hela stan i sunkiga träningskläder för att träna och runtomkring går folk finklädda eller på väg hem ifrån jobbet. Ärs, det är värt det, allt är värt det, bara jag kan få sova i morgon och för en gångs skull få stänga av klockan och somna om, på riktigt.