Make something good

Människor slår ut och lyser bredvid maskrosorna på marken, några försvinner, några kommer tillbaka. Hon har lärt sig passera gränser, hon har lärt sig att man måste leva i det yttersta för att kunna lära sig något och gå vidare med en erfarenhet i bagaget. Hon har lärt sig att falla en liten bit utan att ramla.
Någons skelande ögon har återigen räddat min vecka, det räcker med ett par minuter och sen tycks världen så enkel. Ni kanske inte ser, men jag ser och dina ordlösa konversationer tar död på det där oroliga innuti lillebror (jag älskar dig).


Det är drygt två veckor (inte ens två veckor!!) kvar tills jag åker till Spanien nu. Pappa har lugnat ner sig och alla är glada. Han nöjde sig med en halvtimmes moralisering och jag försökte att inte vara allt för ärlig med vad jag egentligen tyckte. Haft en lugn dag med lite jobb och en cykeltur med Carl, det räcker på en söndag. Jag har dessutom massor av smarriga bilder ifrån Polen som ligger fastklämda i mammas dator, utan chans att kunna ta sig därifrån på ett tag. Håll ut mina vänner de kommer snart, precis som sommaren.