Will is my friend.
Jag är ute och joggar, jag vet inte vad det är som driver mig, inte är det min kondition i allafall. Spyr inte av utmattning längre när jag ramlar in innanför dörren (jag och viljan tävlar alltid den sista biten), - framsteg.Sedan ringer jag Hän med flåset i halsen och föreslår en tur till fiskebäck, springer barfota till torget och hinner köpa fritidskortet. Bussen går inte dit vi vill så vi kliver av vid Näset och badar där i stället. Eller vi badar inte, för det är för långt till stranden ifrån där vi ligger, Hän vill bryta sig in på den privata stranden, jag avböjer. Vi solar och Hän köper en glass som jag hjälper henne att äta upp. Inga världsproblem lösta men en del ilska över saker som är glömt får släppas fri, och vi kan ägna oss helhjärtade åt somarlovet utan masor av idiotiska lärare och obetalda skulder på näthinnan.
Blir inte uppringd och tar mig på eget intiativ till affären för att köpa godis och senare ner till Beryll där jag våldgästar Syster (ha). Vi har det jättemysigt och tar oss en promenad, fastnar uppe på en tunnel där vi blir sittandes. Efter massor av härligt prat skuttar vi vidare till Pernilla som inte är hemma. Vi sitter inne på hennes rum och väntar tills Johanna är tvungen att springa hem, ringer och möter Pernilla ute på cyckelbanan, stannar och pratar tills jag är tvungen att dra mig hem. Det är lite dumt när man glömmer hur mycket vissa människr betyder, dumt att man glömmer att umgås, att man går förbi varandra. På lördag åker jag till Bohuslän. J-a-g v-i-l-l i-n-t-e å-k-a-!
