Make something good

Härligt häng med Anna och typ alla andra tusentals människor som inte heller hade köpt sina julklappar. Hysteri och varannan klapp till någon annan, varannan till mig själv. Hittade värsta partydojorna och ett senapsgult linne, fick dessutom tröjan av Anna och går nu runt i klackskor, baggejeans samt mina nya tröjor och känner mig allmänt snygg. Vi drog till Marikafiket och fikade sönder ett par timmar, fick träffa Marikas syster Emelie och vet snart ingen gräns på hur många fina människor jag känner. Var hemma hos Fanny med Camilla och Madde igår och käkade tacos. Ett praktexempel på fina människor. Typ världens mys och superavslutning på terminen är jag bara tvungen att tillägga.

Såg ett program om en man som hade ett fotografiskt minne, han kom ihåg 97% av allt han läste och en sida som vi vanligtvis läser på tre minuter drog han på ett par sekunder. Han kunde rabbla alla delstater, gatuadresser och postnumer i USA. Han kunde alla presidenter de någonsin haft, deras liv och öden, han kunde världshistoria och hur många home-runs vissa baseballsspelare hade gjort. Han kunde på en sekunda svara på vad resultatet hade blivit i en basketturnering 1979 där man spelat om 3-4 plats. Den här killen hade som ettåring fått diagnosen gravt utvecklingsstörd, doktorn sa att han aldrig skulle kunna lära sig någonting och aldrig skulle kunna gå eller leva mer än 14 år. Han ville sätta honom på ett mentalsjukhus. Nu är snubben över 50 och har trots sitt grava handikapp föreläst för flera hundra tusentals människor om sitt väldigt speciella syndrom. Typ ett fett långfinger åt doktorn. Typ fett med pepp åt mannen och hans farsa som visar att ett handikapp uppstår mellan samhället och dess begränsade resurser och inte är felet hos en individ.

I know. Jag är en moraltant och det är schteeek som Emma brukar säga. Kanske ska jag klara av nästa år också med lite mer senapsgult och knallrött som hjälp.