Herr Andersson har drunknat i ett hav av kaffe latte, han är kontinental och orginell (jag önskar att allt fick plats)

Såg på julkalendern idag, den var skitbra, gött att ha småbrorsor så man får en ursäkt att kolla på alla avsnitt. Duvet man har vissa plikter, sitta med och hålla famnen öppen in case of otäcka scener och sånt där. Borde vi alla ha egentligen, en famn öppen om det skulle bli för otäckt att titta, en axel i beredskap att borra in huvudet i och försiktigt snegla fram ifrån för att få allt på sådär lagom avstånd.
"Hon stod på den sunkiga trappan och hennes läppar darrade som Christina när hon pratar engelska. Camilla kom för att hjälpa till men misslyckades med att flå kossan Rosa. Är detta en bra erfarenhet? Kanske om man tänker på engelska så blir allting mycket svårare att förstå, och kanske blir man spritt språngande galen eller så blir man svartsjuk. Hennes arga ansikte avspeglades i bänken. Camilla kom fram igen, men som vanligt var hon inte till hjälp den här gången heller, potatisen var redan skördad. Då kom Lantz springande på styltor höga som Kaknästorn och en vacker blå hatt! Jag ska aldrig hoppa, skrek Julia och kastade sig över bron som sträckte sig över sprickan i bänken som Fanny och Julia orsakat under en brottningsmatch. Det blev TV avbrott så det gick inte att se slutet på matchen, istället såg de små håriga löss hoppa omkring mellan allas huvuden. JAG DÖR! Skrek Camilla och bestämde sig för att raka av sig håret bara ifall att hon skulle snubbla på en tändsticksask. Hon var rädd för att snubbla över Camilla som låg på golvet och sjöng på Paris Hiltons nya låt som Madde hade skrivit. Den var sjukt desperat!"