Lite kärlek och mycket talamod
Jag, Julia, som aldrig har byggt nagonting i hela mitt liv finner mig helt plötsligt ansvarig för en arbetsgrupp med tre sadär lagom överhormonella romska killar i femtonarsaldern. Arbetsuppgift: att bygga en kycklingbur i hundkojestorlek. De vägrar att kalla mig vid namn, de säger fata, som betyder flicka, och lyssnar absolut sa lite de kan utan att faila totalt. Dialogen, pa stapplande Rumänska med hjälp av gestikulation och ljudeffekter gar ungefär följande:
X - Flicka, lat den vara
Jag och Andreas stöter pa varandra gratfärdiga i vedförradet. Han är lika uppgiven som mig.
Svart att arbeta i ett omrade med sa förbannat taskig kvinnosyn. Där ditt enda värde är din sexualitet, vilken du som romsk kvinna inte har nagonting att saga till om. Att killarna väljer att arbeta med mig trots att jag är kvinna beror endas pa mitt utseende. För nagra andra kvaliteer kan de inte tänka sig att jag har.
Men var uppgift är inte att ändra, utan att stötta. Och sätter du männen i en position där de känner sig hotade sa har du sabbat sammarbetet med kvinnorna ocksa. De kommer aldrig släppa in dig sa länge de inte far behalla sin position. Vilket är förklarligt med tanke pa utvecklingen som skett sedan romerna slutade att vara ett kringresande folk. Männen fyller sällan en annan uppgift än agera samhällsbördor. Det är kvinnorna man maste at, men vägen att ga är genom männen.
Vet att jag generaliserar. Men ibland blir jag bara matt.
X - Flicka, lat den vara
Jag - Den vara sa
Y - Vad gör hon?
Z - Hon säger att den ska vara sa
X - Du har vackra ögon
Z - Han säger att du har vackra ögon
Jag - Hall käften och bygg
X - Oh, vill du zigi zigi zigi med mig? Pratar du Tyska? Jag pratar tyska.
Z - Lyssna inte pa honom han är nebun, prosta!
Jag - Mmm
Z - Haha, hon säger att du är korkad!
Jag - Men bygg da
X - Sahär ska den vara (lägger den helt fel)
Jag och Andreas stöter pa varandra gratfärdiga i vedförradet. Han är lika uppgiven som mig.
Vi tror att det är dags för helg.
Svart att arbeta i ett omrade med sa förbannat taskig kvinnosyn. Där ditt enda värde är din sexualitet, vilken du som romsk kvinna inte har nagonting att saga till om. Att killarna väljer att arbeta med mig trots att jag är kvinna beror endas pa mitt utseende. För nagra andra kvaliteer kan de inte tänka sig att jag har.
Men var uppgift är inte att ändra, utan att stötta. Och sätter du männen i en position där de känner sig hotade sa har du sabbat sammarbetet med kvinnorna ocksa. De kommer aldrig släppa in dig sa länge de inte far behalla sin position. Vilket är förklarligt med tanke pa utvecklingen som skett sedan romerna slutade att vara ett kringresande folk. Männen fyller sällan en annan uppgift än agera samhällsbördor. Det är kvinnorna man maste at, men vägen att ga är genom männen.
Vet att jag generaliserar. Men ibland blir jag bara matt.
