Dag fem (arbete nere i Siria)
Upp tidigt för att åka ner till Siria tillsammans med Irländarna som anlänt kvällen innan. Vägen dit kantas av hus av varierande kaliber, skruttiga byggnationer varvat med palatsliknande hus i tegel som står mer eller mindre halvfärdiga längst med den stora vägen. Kontrasten är total när vi svänger in på vägen som leder in i området där romerna bor. Det är liksom avgränsat ifrån de andra husen och är ett community som består av ca 70 hushåll, de flesta i ett ur Svenska mått mätt obeboeligt skick. Så fort vi kliver ur bilarna kommer barnen fram. De flesta är mellan tre och tolv år gamla och söker direkt kontakt och uppmärksamhet och vill att vi ska leka med dem, lyfta upp dem eller bara hålla i handen. Under de timmar vi sedan jobbar lägger vi nog ungefär lika mycket tid på att jaga bort ungar ifrån farliga redskap och busa med dem som vi lägger på arbete. Uppmaningen ifrån Lee om att ”inte göra någonting med barnen som du inte skulle gjort med en coca cola-flaska” ringer någonstans i bakhuvudet. Dock är det svårt att vara principfast när den lilla tjejen som ser ut som Pippi Långstrump i Rumänsk tappning hoppar omkring som ett guttaperkaboll och med världens största framtandslösa leende kastar sig emot en och vill bli hissad i luften. Eller när man får en fyra månader gammal Emma i knät iklädd Nalle Puh-pyamas och körsbärsmössa i famnen.
Ännu svårare är det att äga nej när barnen vill hjälpa oss att mäta och borra för att sätta upp staketet som en av de tre grupperna vi blivit indelade i fått att göra. Vi har ett måttband, en uråldrig borr och tankekraft som redskap. Borren skruvas ihop på ett kreativt sätt med diverse reservdelar och egenpåkomna lösningar och drivs enbart av muskelstyrka. Den är konstruerad som ett kors och är förfärligt besvärlig. För att få tyngd neråt måste man placera en unge uppe på den vågräta pinnen och samtidigt som man försöker driva borren runt gäller det att hålla den rak så att inte barnet som står där uppe ramlar ner och slår sig fördärvad. Tre timmar och fyra borrhål senare höll till och med Hobbe på att tappa modet. Dock kom det tillbaka efter macka och kaffepaus. Då gick vi tillbaka för att fortsätta med de tre olika projekten vi påbörjat; staketet, ommålning av hus och plantering av grönsaker.
Vi åker hem sent på eftermiddagen och tar ett dopp i den anlagda sjön ifrån den betongplattelagda sluttningen som kräver att du liksom halk-glider i oavsett hur du bär dig åt. Sedan åt vi mat uppe på den lilla serveringen som finns där vi bor. Resten av kvällen ägnades åt volleyboll och prat.
