Älskade nojja
Vi har dem, de plågar oss, de förföljer oss och de gör oss till just oss. Våra små nojjor, egenheter och tvångstankar. Här har du sex av mina, läs och känn dig lite sundare än du gjorde i morse.
- Sjuka människor, alltså inte i huvudet utan kroppsligen. Alltifrån förkylningar till lungsjukdomar gör mig panikslagen. Det absolut värsta jag vet är när personen bredvid mig på bussen sitter och snorar, hostar eller nyser. Personer som har allvarligare åkommor ger mig mer tryck över bröstet och obehagskänsligt. Smittsamma lättare krämpor hos andra gör mig bara mordisk. Håll din skit på avstånd från mig.
- När jag får udda porslin, glas eller bestick jämfört med de andra vid bordet. Jag som annars inte har några problem med att "vara annorlunda" grips här av samma ångest varje gång och tror att det är ett tecken på att någon olycka kommer hända bara mig. Om det fungerar byter jag lite snyggt plats alternativt porslin.
- Ljud/oljus som ständigt upprepas i ett återkommande och taktiskt mönster. Det gör mig illamående och kallsvettig.
- Att inför en resa eller aktivitet få ett schema över en längre period med exakt utsatta tider, aktiviteter, hållpunkter och så vidare. "men tänk om jag inte känner för att äta klockan 13.30 onsdagen den 13/12 då?!" omvänt kontrollbehov så att säga.
- Jag blir ytterst illa till mods om jag inte har nära till en dörr eller ett fönster (som går att öppna) oavsett var jag befinner mig. Vill alltid sitta så nära utgångar som möjligt.
- Misshandel av det svenska språket, som att skriva "oxå" tex. lr nått likn. gör mig upprörd. Jag vill använda mig av varende härskarteknik som finns för att tillrättavisa och påpeka att felstavningar, javisst, men vissa saker skriver man helt enkelt bara inte. Det enda som är värre är sär skrivningar. Då övergår jag från upprörd till mordisk.
