Make something good

Dagar som denna, som en motsats till alla sammanlagda stolpskott man gjort under en livstid. Möter upp en cyklande Jenny i Slottssskogen, köper kaffe och sitter under ett träd och pratar identitet i flera timmar och jag förundras över storslagenheten i mötet med människor jag tycker så otroligt mycket om. Skolan slut och vi sitter av tiden i varma klassrum och fyller i utvärderingar på löpande band. Känner mig nöjd med vad jag åstadkommit, lärt mig och presterat och ser fram emot att koppla bort den växeln jag kört på max sen i oktober. Ser också fram mot sommaren som för tillfället är uppdelad i tre delar; Israel, Liseberg och Kongo. En naturlig uppdelning med tanke på mitt paradoxala förhållningssätt till allt och rädslan att köra fast på en viss bana samtidigt som jag gärna vill tillhöra en, nått, i alla fall.

Längtar ut och bort samtidigt som jag inte vill byta ut mitt liv och min vardag för allt i världen. Allting svämmar över åt alla håll och det är som att alla former av liv som låtit vänta på sig och legat i lä under vintern nu helt plötsligt behöver ta sig i uttryck på fem miljoner sätt samtidigt genom alla kanaler. Jag går runt och är vimmelkantig och känner allt och överallt och jag trivs bättre med mig själv än jag gjort på länge.