Antagligen
Skriva som att dansa ungefär och jag tänker på flickan med de dansande skorna som var tvungen att kapa fötterna för att de skulle sluta dansa. Ungefär vad som behövs för att jag ska kunna sluta skriva. Sluta sitta uppe om nätterna när jag borde sova och lyssna på kvinnan våningen under som sitter och röker och gråter om nätterna. Har lärt mig att fiskmåsarna börjar låta strax efter tre och ljuset kommer vid fyra. Det vet jag för i söndags missade jag sista bussen hem och var tvungen att gå. Jag kom i säng 05.30 efter att ha klättrat in ifrån balkongen. Sen skulle jag jobba och jag dräller omkring istället för att hämta den gula boken och malariareceptet som jag glömde på vaccinationscentralen eller väskan av Jenny eller någon annan av de 245 saker jag måste fixa innan jag reser iväg. Nu jobbar jag 7 dagar i rad, sen är det way out west och sen är det i princip avfärd. M & E måste ju nödvändigtvis också fylla år. Mitt i allt kaos och sommaryra. Träffat Karin också. Hon är inte lite fin hon. Coco Rosie spelar lika bra inne på mitt rum som på cafét i Köpehamn men städat här inne kommer det nog aldrig bli, två månaders saker i olika installationer, mitt enda synliga kaos. Ni behöver inte ha hängt med så här långt. Innan jag släcker lampan ska jag citera någon jag en gång älskade: Det värsta med att städa är det här att det blir så stökigt efteråt. Jag tror att det är så det är. Med oss.
