Jag brukar sätta på för hög musik istället för att skrika när mitt universum blir för fullt. Alla envisas med att kommentera hur trött jag ser ut dag ut och dag in, vilket jag inte behöver få bekräftat över huvud taget, däremot hade ni kunnat säga något om att jag är supersnäll eller så. Träningen räddade illamåendedagen och jag la avgörande målen på träningsmatchen och det är löjligt men ändå en form av bekräftelse jag måste ha. Pajen skälldeför en gångs skull inte och sa att jag såg ut att behöva en kram. Han har sina ljusglimtar han med, fastän han gör en idiotjobbig uppvärmning som han sa skulle vara så jobbig att vi skulle gå ner fem kilo minst, varpå C undrar vart jag skulle ta vägen i så fall. Laghumorn i övrigt är rå och rolig och det blir nakenbrottning i duschen om vem som ska få den som är bäst. Jag har schampo i ögonen och ser igenting och förlorar kampen mot M som är dubbelt så stor och gift. Nu har jag blåmärken och dessutom arslet fullt av ogjord kemi som ligger och skräpar i mitt undermedvetna dit jag bestämt mig för att låta det vara. Okay jag kommer aldrig gå ut med 19.7, jag får flytta till Umeå och plugga istället.
