Make something good

Orden tänks i takt till musiken. i takt till Architecture in Helsinki. Spännande. Och jag försöker hålla kvar dem, men de faller till marken som regn. Poetiskt. Drömde om två personer jag tycker väldigt mycket om, trots detta ingen bra dröm. Läskigt att ha ett långt samtal för att sedan vakna upp och inse att personen inte vet ett skit, allt har bara utspelat sig i drömmen. Jag snurrade omkring på ett par roller blades i ösregn. När jag vaknade började det regna efter ett tag. Jag är nog synsk, tredje öga, sjätte sinne och hela köret. Fräckt.

Var i stan med Lina, vi snurrade omkring i nästan en timme innan vi hittade ett café där vi fick plats. Fick knö in oss i ett hörn på Evas´ paley. Näst intill obefintlig mysfaktor men goda muffins. Så om samvetet undrar var det där jag var när jag egentligen borde pluggat engelska. Men alltså, chansen att jag får bra betyg på det där provet är så obefintligt liten i alla fall. Så det spelar ingen större roll. På vägen hem vid femtiden sprang vi jämsides med bussen från kungsport till Brunsparken och hann otippat nog med den. Smygträning inför matchen i morgon, lär behöva all jag kan få.

Jag vill liksom skriva hela tiden, men allt blir för mycket och ord är inte tillräcligt för att mena, man måste mer. Och drömmar som ligger på långa rader blandas med personer som ligger nära och långt borta och allt måste det skrivas för att få en riktig mening för mig. Allt måste det skrivas för att verkligen existera. Och det svåraste är inte att räcka till för andra utan att räcka till, för sig själv.