Om traktorer och odehus, osregn och kaminer.
Mitt liv handlar valdig mycket om ved just nu. Och om andras liv. Jag fyller i formular och upptacker att mammorna som kommer och skriver in sina barn pa centret ar i min alder. De flesta ser redan gamla och slitna ut. Jag har inte tid for att zooma ut och fa perspektiv for tillfallet. Allt ar ett himla stort pusslande. Skypedater och matlagning, jobba med huset, jobba med sig sjalv. Kommunicera med omvarlden och samtidigt blicka innat. Tjana andra och samtidigt inte glomma bort sig sjalv. Det ar hogt och lagt och jag vill verklgien sitta och skriva ner ordentligt om mitt hus, om mitt jobb, om manniskor manniskor manniskor och Rumanien. Om traktorer och odehus, osregn och kaminer.
Alla ar forkylda och jag haller pa att fa en visdomstand. Inte konstigt att man har svart att hanga med. Har glomt bort vilket sprak jag foddes med. Har glomt bort alla svenska, engelska och rumanska ord for den dar kanslan du vet, som man aldrig riktigt rar pa.
Jag tror att jag ar precis allt forutom uttrakad.
