Make something good

Låna mig din magsäck, dina morgontofflor, din skrattrynka.

En helt vanlig ovanlig dag i Siria.

Publicerad 2010-11-18 17:46:25 i Allmänt,

Gar med M genom det romska omradet i Siria, alla halsar, alla vet vem hon ar och kommer fram och pratar eller fragar om tvattmaskinen, nar det ar deras tur att ha den, fragar om klader till barnen, ojjar sig over livet. Barnen studsar omkring och fragar vad jag heter, vad jag gor har, ifall jag vill komma hem till dem. Vi gar hem till Anca, en kvinna som skall hjalpa oss att fordela tvattmedel in till mindre pasar. Vi kliver in genom porten till den lilla innergarden, traditionell zigenarmusik skranar ut genom det oppna fonstret med fladdrande spetsgardiner och plastpelagonier. I tradgarden strosar en hast omkring i sallskap med nagra virriga honor och tva halta hundar. Hennes tva soner leker med pinnar och hopar omkring bland bratet som ligger utspritt lite har och dar, klattrar pa hastkarran och slass. Majs ligger staplat i hogar for att torka och diverse attiraljer ligger utspridda runtomkring, klader hanger pa tork och en gisten slanggunga hanger i ett trad.

 

Mormodern kommer vaggande emot oss med sjal om huvudet, langkjolar, gigantiska brost och overkaken full av guldtander. Jag ser att hon en gang har varit vacker. Hon pekar innat huset och sager att Anca ar dar. Vi kliver in, jag tamper nastan pa en kattunge och tva av barnen ifran gatan hanger med oss in. De springer omkring barfota och utan nagonting pa underkroppen, luktar eld och urin. Hanger och dinglar skrattande i armarna pa oss, vill busa och leka hast. Musiken har hakat upp sig och sa fort vi kliver in i det utrymme de anvander som kok sa satts den pa med full volym, bade jag och M hoppar hogt. Det ar smutsigt betonggolv, saker star staplade dar det finns plats, koksattiraljer blandat med leksaker, klader och prydnadssaker. Det luktar frant av nagonting jag inte kan forklara som annat an lukten hos nagon som varken har rinnande vatten, elektricitet eller toalett. Instangt och lite fuktigt, blandat med nagot mer kvaljande, unket. Man vanjer sig aldrig riktigt. Vi gar in i kammaren till hoger, en man ligger utslagen pa en soffa, eftermiddagsljuset markerar en fyrkant av ljus pa den monstrade tjockmattan som ar gra av smuts, pa bordet kliver en katt omkring och ater ifran vad som verkar vara middagsrester. Musiken ar oronbedovande hog och situationen kanns aningen surrealistisk. Mormodern kommer in och rycker pa axlarna, inen Anca har inte. Vi drar med oss ungarna ut och letar vidare.

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Swift

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela