Ja tänk så bra.
Jobbat en dryg vecka. Liseberg suger ut livslusten i en allt ökande hastighet. Och plötsligt var jag en av dem jag med skräck betraktade under min första säsong - en av de där som STANNAT. Får ursäkta mig med att det även är andra saker jag omvärderat och omprioriterat under de två år som gått sedan dess. Som lägenhet till exempel. Det hade jag ju också tänkt ha en vid 20,5 års ålder. Inte för att jag vill ha någon för tillfället. Jag har ju en ryggsäck och ett helt liv fullt pågående, vem behöver lägenhet då?
Sömn är dock fortfarande någonting jag behöver, och kaffeberoendet odlar jag som vanligt. Tillräckligt disträ för att låta fiskmåsarna käka upp pålägget på min macka. Min kamera är sönder, min ipod är på upphällningen och min dator likaså. Visst är det befriande att resa utan bagage.
