Hard day 1,2,3
Försöker stuva in mig för att komma åt datorn på mitt skrivbord. Det är högar av papper och stulen kreativitet. Jag kommer aldrig bli en människa som har saker i prydliga högar. Jag stimuleras av det spontana i att alltid kunna komma över guldkorn på de mest oväntade ställen. Skriver brev till Miia i Helsinki, tänker på världen ifrån relationsperspektiv. River ner en kopp, den går inte sönder utan fångas upp av sladdhärvan till höger om skrivbordet. Har fått tillbaka min kamera efter lagningen och kan inte vänta på att få fota varenda snigel som kryper på trottoaren nu för att memorera de två sista veckorna i Göteborg.
Way out west var bra men litet besviket ock-så.
Min flyttahemmifrånkartong står fortfarande ouppackad under skrivbordet. Packar en annan låda och skrickar ner med Reningsborgslastbilen till Rumänien. Livet är inte lika lätt att förutspå som jag trodde när jag var 10. Och tur är väl det. Gav bort en stavmixer, vad skall jag med den till? Under skrivbord så mixas det inte särskillt många soppor har jag hört. Räknar pengar. Försöker att sluta räkna pengar. Tänker på alla romantiska filmer jag någonsin har sett och tänker sedan att det bara är ljug. Tänker på alla romantiska böcker jag någonsin har läst och tänker sedan på att den allra vackraste av dem alla är Kärlekens historia av Nicole Krauss.
Skriver ner mina två kommande veckor i en liten kalender med rosor på. Har inte använt en kalender på ett år och får genast en lätt obekväm känsla. Tid skall inte betraktas på det där sättet. Den skall upplevas. Betraktar min spegelbild i fönsterrutan framför mig, jag har mycket längre hår än för ett år sedan. Då var jag bara nitton, nu är jag bara tjugo. Tänker att om två år då har jag de här två åren bakom mig. Vad spännande att läsa det här då, då jag fortfarande bara var jag, tjugoochetthalvt.
Är barnvakt mest hela veckan.
Lilla C säger att han kommer gråta sketamycket när jag åker.
Jag säger att jag kommer gråta sketamycket jag med.
Lilla C säger, förra gången var du borta nästan tvåochetthalvt år.
Jag säger att jag var borta sex månader i sträck, jul till midsommar.
Det är bara fyra månader kvar till jul tillägger jag, det är snart.
Ja, säger Lilla C. Men jag kommer gråta sketamycket i alla fall.
Mitt hjärta.
Way out west var bra men litet besviket ock-så.
Min flyttahemmifrånkartong står fortfarande ouppackad under skrivbordet. Packar en annan låda och skrickar ner med Reningsborgslastbilen till Rumänien. Livet är inte lika lätt att förutspå som jag trodde när jag var 10. Och tur är väl det. Gav bort en stavmixer, vad skall jag med den till? Under skrivbord så mixas det inte särskillt många soppor har jag hört. Räknar pengar. Försöker att sluta räkna pengar. Tänker på alla romantiska filmer jag någonsin har sett och tänker sedan att det bara är ljug. Tänker på alla romantiska böcker jag någonsin har läst och tänker sedan på att den allra vackraste av dem alla är Kärlekens historia av Nicole Krauss.
Skriver ner mina två kommande veckor i en liten kalender med rosor på. Har inte använt en kalender på ett år och får genast en lätt obekväm känsla. Tid skall inte betraktas på det där sättet. Den skall upplevas. Betraktar min spegelbild i fönsterrutan framför mig, jag har mycket längre hår än för ett år sedan. Då var jag bara nitton, nu är jag bara tjugo. Tänker att om två år då har jag de här två åren bakom mig. Vad spännande att läsa det här då, då jag fortfarande bara var jag, tjugoochetthalvt.
Är barnvakt mest hela veckan.
Lilla C säger att han kommer gråta sketamycket när jag åker.
Jag säger att jag kommer gråta sketamycket jag med.
Lilla C säger, förra gången var du borta nästan tvåochetthalvt år.
Jag säger att jag var borta sex månader i sträck, jul till midsommar.
Det är bara fyra månader kvar till jul tillägger jag, det är snart.
Ja, säger Lilla C. Men jag kommer gråta sketamycket i alla fall.
Mitt hjärta.
