Innan regnet.
Åker till Östra med Olga och Märta och kan inte sluta skratta åt en snarkande bebis i väntrummet. Jag vet att det inte är roligt men det gick bara inte, tårarna sprutade och alla mammor stirrade på mig med deras onda rör-inte-min-unge-blicken. Sen skrattade jag inte när läkaren berättade vad jag hade att vänta om några veckor. Då skall en böld uppdagas på min arm som, för att använda Olgas läkares formulering, kommer bli lite såsig. Denna formulering gav dock upphov till ännu en skrattattack. När vi väl kom därifrån var jag helt matt. Nu har jag ont i halsen också, det är väl straffet. För att jag skrattar åt hjälplösa barn och folk som inte har vett att formulera sig trots att de gick ur skolan med 20.0 i betyg.
Tog en långpromenad till Marmelad och träffade finkusiner (A kom 30 minuter sent eftersom hon tog trean mot Kålltorp i stället för Markland och ringer och säger förvånat ”den här vagnen går ju inte alls till Mariaplan”). Lång fika och sedan gick vi till Pers grav. Kommer hem precis lagom till att regnet börjar falla.
Packar upp kartonger och tvättar. Tappar min kamera i golvet vilket resulterar i att min kamera inte längre är kapabel till att skjuta ut sitt objektiv som vanliga kameror ska. Det gör mig ledsen. Men jag har så mycket i min saker-att-vara-ledsen-över-hög att jag bestämde mig för att lägga det åt sidan så länge. Jag åker ju snart för sjutton, har inte tid nog att slösa bort den på sånt där.
Ont i min hals. Säkert svininfluensan, eller böldpest, eller nått.
