Varför finns det inga kvoter för idioter?
Jag blir snudd på exalterad när jag tänker på morgondagen. Vi har ett hejdundrandes musikhistorieprov som jag inte har pluggat till och när jag tänker efter så har jag nog inte varit så här illa förberedd sen i tvåan när jag skolkade ifrån naturkunskapsprovet i ren panik (okay matten räknas inte). Jag har liksom ägnat mer tid åt att bestämma kläder inför morgondagen än inför provet. Det handlar inte om ytlighet utan att över leva. Det ska faktiskt bli jättespännande. Särskilt lyssningsdelen ser jag extra mycket fram emot. Chanserna att jag sätter rätt låt under rätt titel, kompositör och tidsålder är så skrattretande liten att det känns befriande.