Make something good

Det är så skönt, när hon plockar ackorden på basen och de dova tonerna inte bara når öronen utan går sådär skönt rakt in rakt ner i magen och in till hjärtat. Det är så skönt att bara sitta bredvid någon och inte behöva tycka någonting utan bara lyssna och fika och känna att det är skönt att ha det så. Att känna att sakta också är framåt och jag hade ändå inte kunnat få rätsida på den här dagen så det gör ingenting att det enda jag gjort är att epilera benen med Madeleine i telefonen. Det är så skönt att lyssna på någon som säger saker som får andra saker att falla lite bättre på plats. Det gör inget att jag inte bäddat rent sängen på flera veckor, att det ligger projekt och kläder över hela golvet, att jag inte gjort någonting på min att-göra-lista eller att jag inte räcker till, när det finns folk som uppmuntrar det som faktiskt funkar. För är det inte så, att det är de där små sakerna som funkar som man måste fortsätta tänka på för att dem någon gång ska kunna ta över alltihop och göra det där andra så litet att man kan plutta in det i en liten låda och slänga ut ifrån balkongen tillsammans med sin högstadieklass och sina gamla fula skolfoton?