Make something good

Låna mig din magsäck, dina morgontofflor, din skrattrynka.

Kommer jag bli som dig?

Publicerad 2009-04-13 23:08:11 i Allmänt,

Hon hatar sitt jobb. Utsikten ifrån fönstret mot innergården, de fula spotlighten som alltid är felriktade och kaffemaskinen som gör det i särklass äckligaste kaffet hon någonsin druckit. Hon drömmer om dramatiska landskap och bläddrar i resebroschyrer när hon får en stund över. Ringar in de dyra hotellen och rangordnar de sedan efter eget behag. Österrike är det som lockar mest, inte Italien eller Kroatien, det är på tok för varmt. Nej det klarar hon inte av, sitta i en skranglig buss utan AC med svettluktande män och skrikande barn alternativt gnälliga pensionärer. Det vet man ju hur mycket sånt brukar bli. Nej, Österrike blir nog bra, lite för dyrt bara. Fast hon har ju pengarna ifrån förra årets sparande till resan som inte blev av. Norge hade hon tänkt. Fast det blev regn och en paus på Riksrasta i Mellerud istället. Men i år, jo det ska nog gå att få ihop.


Helst av allt hade hon nog velat byta jobb, för att visa de otacksamma jävlarna hur oumbärlig hon faktiskt är och vilken enastående kompetens hon sitter inne med. Att det jobb hon gör inte går att ersätta med någon liten nyutexad flicksnärta. Hon borde ta ett år ledigt. Göra någonting annat. Kanske stanna i Österrike, jobba som florist. Hon har ju alltid älskat blommor, särskilt om våren när allting är så nytt och hoppfullt och fortfarande möjligt. När man kan gå runt och lukta, som om förnimmelsen av sommaren finns potentiellt lagrad i varenda krokus och snödroppe. Fast att jobba som florist är nog inte lika roligt som man tror, dessutom är hon inte tillräckligt kreativ. Och så är det den starka lukten. Nej hon har nog tur som jobbar där hon gör ändå. Hon kan ju flexa, behöver sällan jobba över och om några år kommer hon, som statligt anställd, få en guldklocka. Tänk det, då kan ungtupparna och flicksnärtorna vicka på rumporna bäst de kan. En guldklocka kommer de inte få i alla fall.


Det ösregnar för tredje dagen i rad. Om hon bara kunde få bort tanken på att ingen märkt av ifall hon försvann. Ibland får hon till och med känslan av att de hade tyckt att det var skönt. Om hon bara kunnat tänka om. Då hade hon suttit på tåget mot Österrike nu. Ja det hade nog blivit tåg, för flygpriserna är ju på tok för höga

....

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela