Ge mig en kyss innan du går, att bygga en dröm på!
Självklart var jag på Håkan, självklart var det vackrast i hela världen och självklart fick jag tårar i ögonen på vi två 17 år. Ljudet var kasst men sällskapet desto bättre. Jag vill ha Håkan som pappa, bror och pojkvän på samma gång säger jag på jobbet idag och folk undrar om jag är "ett såntdär jätteHåkanfan" och jag säger att vem f-n är inte det?
Äter frukost med Linda, går promenad och pratar barndomsnostalgi bland kastanjer och höstlöv. Denna årstid är inte till för framtidstänk och som jag skrivit förut krävs det en romantisering av hösten för att man ska orka se förbi väckarklockor och regniga mornar. Allt står stilla och allt går jättefort.
