Comptine d´un autre été
Om comptine d´un autre été hade haft en text hade den innehållit fallande regn, stora droppar mot fönsterrutor och höstlöv. Det hade funnits en potentiell balettdansös och ett brustet hjärta, eller bara vemod. Ögon mörka som speglar när hon rör sig i den kalla lägenheten, benvärmare i omaka par, tömda thekoppar och fyllda askfat. Sanningar upprepade framför otaliga speglar otaliga gånger när den enda betraktaren är hon själv. Handen alltid höjd som i försvar, att alltid behöva sänka den igen eftersom ingen slår, aldrig någon som slår och ger henne en anledning att gråta. Bara regnet, ner för fönsterrutorna och en apatisk version i benvärmare och rufsigt hår. Hon hade kunnat bli balettdansös i ett annat liv, en gång var hon stark. Nu har hon armar som plockepinn och astma. Andas in andas ut. Det är tungt.
Hon sveper mellan rummen och lämnar kvar en lukt av ocean och desperation. Fåglarna överröstas av regnet utanför, skriker. Hon pratar om sig själv i tredje person, oavbrutet i timmar. Överröstas av regnet, av frånvaron av hjärtslagen som numera mest anas som ljudet av en pausad kassettbandspelare. Ljudet av pausat regn, hjärtat som ett blåmärke, och låten tar slut här, det finns inget mer.