Make something good

I morgon åker jag till Landskrona för att på lördag åka vidare till Nice och jag har inte packat, självklart har jag inte packat, inte tvättat klart, inte fått tag på mitt pass eller hittat mina favoritbyxor som fortfarande är borta. Jag är föräldralös hos både mor och far så jag får inget stöd därifrån heller när jag springer omkring och småpysslar och plockar upp små röda trådar i hopp om någon att kunna spinna vidare på. Jag  plockade fram alla mina klänningar jag äger och har för att prova vilka jag ville ha med mig, sen ringde telefonen och jag kom på att jag glömt hänga upp tvätten, när jag kom upp från källaren kom jag på att thé vore gott så jag satte på vattenkokaren, gick tillbaka till klänningarna men hittade mina bikinisar som jag började prova istället. Sen hittade jag mitt cd-fodral som jag längtat efter så länge och började pyssla med mina skivor och kom på att jag borde lägg in massa bra musik på ipoden. Mitt i allt detta kom jag på att jag skulle skicka iväg ett mail och så hamnade jag här. Nu ligger klänningar, underkläder, bikinis och skivor strött över golvet och jag har tappat lusten att städa upp det. Vattenkokaren står och knäpper i köket och jag funderar på att ta en dusch.

För övrigt har jag ont i halsen och är den enda i min familj som inte fått influensan. Även om jag inte bott i det krisdrabbade området på två veckor har jag sprungit ut och in för att hämta saker då och då. Så nu är jag totalt vettskrämd när den sista familjemedlemmen insjuknade och jag går omkring och nyser. Jag tror att om jag skriver att jag ska åka så kommer det inte bli av så nu låtsas jag om att det inte blir av. Nej. Nu är klockan nio och jag måste skriva en pack-lista, en att tänka på-lista och en MÅSTEgöra-lista (växla pengar till exempel!!!).

Au revoir mes amis!