Make something good

Med sina enorma naturresurser skulle Kongo kunna vara ett rikt och välmående land. Men ända sedan de första portugisiska slavskeppen dök upp vid Atlantkusten på 1400-talet, har resurserna orsakat mer stridigheter än välmående.

Kongos historia är en historia om skövling och plundring. Till en början handlade det om slavar som skeppades från Afrika till europeiska kolonier i Amerika. Senare när den belgiske kungen Leopold II lyckats göra hela Kongo till sin privata egendom, upphörde slavhandeln och människorna i Kongo tvingades istället utvinna gummi under fruktansvärda förhållanden.

Hur många som dödades är det ingen som vet (uppskattningsvis 10 miljoner människor). Men de som inte arbetade tillräckligt effektivt sköts direkt och fick högerhanden avhuggen som bevis. De europeiska soldaterna var tvungna att lämna in lika många händer som kulor de använt för att inte själva råka illa ut.

Europa lämnade efter sig ett arv av auktoritärt styre och utplundring istället för den demokrati som man nu använder sig av i länder som England, Frankrike och Belgien. När Belgien tog över Kongo blev förhållandena lite bättre. Tvångsarbete fortsatte, fast under lite mindre grymma former. 1959 hölls demonstrationer för att Kongo skulle bli självständigt och 1960 accepterades kraven utan att någon egentlig förberedelse gjorts. Då fanns det varken kongolesiska arméofficerare, ingenjörer, agronomer eller läkare. Det fanns i territorier färre än trettio universitetsutbildade afrikaner, vilket gav extremt dåliga grunder att skapa ny infrastruktur ett blivande samhälle skulle vila på. De som styrde kolonin hade inte gjort någonting för att underlätta för folket i Kongo när de skulle börja styra sitt eget land. Av omkring 5000 ledande befattningar i stadsförvaltningen besatts bara tre av afrikaner.

Källa: http://www.sr.se/cgi-bin/ekot/artikel.asp?Artikel=428722 och Kung Leopolds vålnad av Adam Hochschild


Hejja Europa!