Det är inte mig det är fel på
I morgon är det onsdag och jag börjar åtta resten av veckan och det är så fett orka på det att jag vill flyga ut genom fönstret och lämna kraven och magsåren hemma och säga fuck you jag flyger nu till vita stränder och mjuka solstolar med knappar som alltid blir för varma men ändå precis lagom att ligga på.
Tänker att jag kan strunta i allt, börja sjunga i band, dansa balett eller kasta sten, i glashus och kanaler balansera på trottoarkanten hela vägen istället för att ta vagnen som jag missade idag för att jag var tvungen att stanna kvar och lyssna på jusice-låten som spelades på min radio och skita i fittAnna som verkar gett sig fan på att göra livet jävligt för oss. Jag vill ringa skolan, säga att jag kommer innan regnet, innan regnet har slutat falla kanske imorgon eller om hundra år. Någon dansar i mitt huvud, jag vet inte om det är vackert eller om jag ska gråta. Skratta så mycket vackrare men ibland tappar jag bort för många lappar för att orka vara mig själv.
Drar gränser. Trots att jag vet att de kommer att bli passerade. Kanske just därför. Och jag vill sjunga Bo Kasper, säga att det är inte mig det är fel på, det kommer du fatta en dag, det är dig det är fel på som orkar med en sån som jag.
Sen vad det det där om kokplatta och egen hall. Bra betyg, bra beslut, bra sätt att hantera saker på. Kaffefläcker på skrivbordet jag lovat för längesedan att lacka in och rastlöshet som inte går att tvätta bort eller lacka över, bara försöka orka med.
Tänker att jag kan strunta i allt, börja sjunga i band, dansa balett eller kasta sten, i glashus och kanaler balansera på trottoarkanten hela vägen istället för att ta vagnen som jag missade idag för att jag var tvungen att stanna kvar och lyssna på jusice-låten som spelades på min radio och skita i fittAnna som verkar gett sig fan på att göra livet jävligt för oss. Jag vill ringa skolan, säga att jag kommer innan regnet, innan regnet har slutat falla kanske imorgon eller om hundra år. Någon dansar i mitt huvud, jag vet inte om det är vackert eller om jag ska gråta. Skratta så mycket vackrare men ibland tappar jag bort för många lappar för att orka vara mig själv.
Drar gränser. Trots att jag vet att de kommer att bli passerade. Kanske just därför. Och jag vill sjunga Bo Kasper, säga att det är inte mig det är fel på, det kommer du fatta en dag, det är dig det är fel på som orkar med en sån som jag.
Sen vad det det där om kokplatta och egen hall. Bra betyg, bra beslut, bra sätt att hantera saker på. Kaffefläcker på skrivbordet jag lovat för längesedan att lacka in och rastlöshet som inte går att tvätta bort eller lacka över, bara försöka orka med.
