Tillsammans är man mindre ensam (ensemble c´est tout)
-Det ser bra ut, viskar Jenny i mitt öra efter bara någon minut på filmen, och rätt får hon för bra är den, tillsammans är man mindre ensam. För det är som att min hjärna har blivit uppkopplad på film, alla karaktärer är som direkt plockade ifrån mitt huvud. Camille, Philibert, Franck, Paulette och alla andra har klivit ur boken för att besöka mig i verkliga livet. Tack säger jag, det var ett mycket angenämt besök, och jag ska nog sluta här innan ni får reda på min besatthet av vackra franska skådespelare och musiken och filmen och allt. Och livet snurrar för fort igen. Jag vill skapa mig några timmar av vaakum för att slippa tänka på min för tillfället rätt miserabla vardag. Okay Julia sluta deppa, den är inte miserabel alls, bara ur fas. Jag vill gå mer på bio och dricka the (utan att behöva tänka på att det är vätskedrivande och inte är bra innan träning) och äta utan att måste och skita i skolan eller vara supersmart och flytta hemifrån och kunna köpa snyggt 50-talsporslin eller bara att mitt nedladdningsprogram funkade så jag kunde ladda ner Amelie från Montmartre. Jag vill vara världens bästa fotograf och snygg som Audrey Tatou. Ursäkta att jag tjatar om henne hela tiden. Jag är inte kär, bara besatt.
Jenny är en bra biotittare. The och muffin istället för popcorn och läsk, inget godispåsprasslande eller överflödiga kommentarer. Puss på dig och sorry att jag härmar med bilden men de andra var inte riktigt lika fina.
