Ett hett ord just nu är dysfunktionell, men kanske finns det en plan för mig med tänker jag när solen letar sig in bakom ögonlocken och jag suckande kliver upp ur sängen efter att ha knarkat snoozknappen en halvtimme för länge den här morgonen, också. Försöker förtränga att jag inte gjort engelskaläxan den här gången heller när jag sitter på bussen som sniglar sig fram och verkar vara på väg att komma försent (den här morgonen med). Skolan är fett o-pepp med sitt jävla korvstoppningssystem som varken får oss smarta eller lyckliga utan bara stressade. Och här ska jag undvika att ha ett två kilomter långt inlägg om hur orättvist det är för de som går estet och idrottslinjer som kan glida igeom hela systemet och få högsta betyg på att ha roligt och studsa en boll eller någon annan skit medans vi sitter här med vår jävla samhällskunskap, matte, svenska och engelska C och gråter över alla konjungatregler, ideologier, rotsystem och uppsatser. Hur som helst känns det lite olägligt att lämna in flaggan såhär innan alla nationella och betygsavgörande prov. Men vad gör man när vänster och höger hjärnhalva vägrar att samarbeta och hjärtat slår snabbare än benen hinner med och man är så fett jävla omotiverad till hela skiten att man bara vill riva tapeter eller sova som Törnrosa, under tusen tysta år av skönhet.
