Make something good

En vänlig grönskas rika dräkt med de vanliga vridningarna, pratet och okoncentrationen i kyrkbänkarna och finklädda människor överallt. Hejdåkramar och vi ses snart. Sen till slottsskogen för glass och prat. Frikyrkoskadade som de flesta är av alla läger började vi leka systemlekar för att sedan övergå till lite mer simlpa saker som klapplekar. Stört roligt och fnissigt när man tappar takten och inser sin katastrofalt dåliga simultanförmåga och koordination. Hemmahäng med C och M efteråt, deg, matlagning, the och snack för att på kvällen dra in till Fröken Ohlsson och några andra tjejer i klassen. Hade världens bästa avslutning och fick för första gången på länge den där sköna känslan av att vara på rätt ställe bland rätt sorts människor.

Jag säger som Håkan Hellström, att tro på det man uttrycker kan vara minst lika viktigt som att träffa tonerna korrekt. Och det var det som var så fint på slutet, att vi försökte även om vi inte satte alla toner. Och det gillar jag er alla för, skarpt.