Make something good

Cyklar som en galning till jobbet dels för att slippa ångesten över att inte kunna träna ordentligt och dels för att komma i tid. Vad är det med mig och klockor och mitt maniska behov av att behöva identifiera mig med låttexterna jag lyssnar på undertiden jag flänger fram i alldeles för full fart utan hjälm? Sommarmorgon var det i alla fall i morse, och då känns det mer okay att cykla till jobbet fast att jag har svinigaste morgonhumöret i Göteborg och hatar och svär över allting. Trots det kommer jag sakna cykelmornar och lugnet jag möts av på jobbet. Havregrynsgröt med äpplemos, Göteborgsposten och nyvakna människor som blir glada av att se en. Kommer sakna stunden efter frukost med macka och the, alla berättelser från alla människor jag lärt känna men inte kommer att träffa mer. Avsked för mig är hål i hjärtat och tunga stenar i magen. Jag verkligen h a t a r det. Men jag har två dagar kvar, och de ska bli grymma.

Och även om avsked suger är det väl nu sommaren ska börja för mig antar jag. Vända på dygnet, dansa på natten och sova på dagen. Fuck veckarklockor och insomniaångest. Ska se till att boka in någon konsert också, någon resa, kanske till smögen kanske till månen. Det spelar liksom inte så stor roll, jag är rätt flexibel och går mer på sällskap än färdriktning.