Vem har lurat alla barnen (det här är inte allt som finns)
Solen trotsar mina nerdragna persienner och lämnar märken på mitt skrivbord, lyser över tulpanerna som i brist på vatten eller av ren vördnad böjer sina kronblad ända ner till skrivbordet, ner över mina högar av kollegieblock, böcker och smågrejer som ligger utspridda (den nya röran) partout.
Trött efter i natt. Kunde inte sova utan låg och hostade och drömde konstiga vakendrömmar. Så nu sitter jag och lyssnar på Lalehs nya skiva i väntan på att Marie Antoinette ska laddas klart. Jag har i desperat uttråkning skaffat ett nerladdningsprogram för att ha någonting att göra emellan hostattackerna. Först trodde jag det var lunginflammation jag fått, sen sa mamma att mina röda utslag på halsen såg ut som de man får när man har scharlakansfeber varefter jag fick panik och hon lugnade mig med att det är skonsammare än lunginflammation. Mitt i all misär finns det några bra saker; för det första har jag tid att baka cookies som jag har fått på recept ifrån Frida och för det andra har jag inte halsfluss vilket är väldigt bra eftersom halsfluss gör det i stort sett omöjligt att kunna äta cookies. Vill ni om möjligt lysa upp min dag ännu mer får ni gärna skicka ett långt mail, jag har ett stort ordförråd men ingen att dela det med eftersom min röst har försvunnit.
Känns på något spännande, förfärligt, underbart sätt som att vägen tar slut här. Eh, jag ska försöka undvika den blödiga och sentimentala biten och bara säga välkommen att strosa bredvid på det som vissa kallar fortsättning. Det som jag kallar början.
Trött efter i natt. Kunde inte sova utan låg och hostade och drömde konstiga vakendrömmar. Så nu sitter jag och lyssnar på Lalehs nya skiva i väntan på att Marie Antoinette ska laddas klart. Jag har i desperat uttråkning skaffat ett nerladdningsprogram för att ha någonting att göra emellan hostattackerna. Först trodde jag det var lunginflammation jag fått, sen sa mamma att mina röda utslag på halsen såg ut som de man får när man har scharlakansfeber varefter jag fick panik och hon lugnade mig med att det är skonsammare än lunginflammation. Mitt i all misär finns det några bra saker; för det första har jag tid att baka cookies som jag har fått på recept ifrån Frida och för det andra har jag inte halsfluss vilket är väldigt bra eftersom halsfluss gör det i stort sett omöjligt att kunna äta cookies. Vill ni om möjligt lysa upp min dag ännu mer får ni gärna skicka ett långt mail, jag har ett stort ordförråd men ingen att dela det med eftersom min röst har försvunnit.
Känns på något spännande, förfärligt, underbart sätt som att vägen tar slut här. Eh, jag ska försöka undvika den blödiga och sentimentala biten och bara säga välkommen att strosa bredvid på det som vissa kallar fortsättning. Det som jag kallar början.
