Och vi är starka som fan
Jag ska sluta dricka kaffe, jag tror inte min kropp är konstruerad för det, nu går jag tillbaka till thé i stället. Konstig känsla att vara uppe i varv och helt stirrig, trots att jag inte sovit mycket, jobbat en hel dag och är skittrött. Mot alla odds vad det den här söndagen (som jag trodde skulle bli värst) som räddade hela den här katastrofala helgen, tack vare mina underbara arbetskamrater C och L. Även fått klart mitt bildarbete, det var lite taktiskt att ta hem det eftersom jag genom att vara klar med det inte behöver må lika dåligt över att jag inte har öppnat mina franskaböcker (jag som skulle kunna tala flytande efter trean!?)Min bästaste lillebror har hängt efter mig som en trasslig svans och överröst mig med bra saker och positiv energi hela kvällen. Jag är så fett imponerad av hans sätt att förhålla sig till saker och ting, jag ska bli mer som honom när jag blir stor. Tillsammans med honom är jag hur bra som helst.
