Nu ökar vi igen, jag är fartblind, kriminell
Jag gick i trean när jag fick skivan av Stefan, han var allt som ingen annan var på skolan och alla tyckte han var knäpp utan jag. Han var bara kvar en termin, men jag blev glad när jag hittade skivan härom dagen. Hela skivan är full av gamla Kentlåtar och om jag inte kunnat prata hade jag nog klarat mig genom att bara skriva ner citat av dem. Ett tag var hela mitt liv en lång omskriven Kentlåt och jag förmedlade allt jag ville genom deras citat. Jag undrar hur mycket snor en människa egentligen kan producera. Jag tycker att det borde ta slut snart, jag har varit förkyld i två veckor för sjutton. På måndag börjar jag träna oavsett hur jag mår, kan inte hjälpas, jag blir sinnessjuk om jag inte får spela handboll snart. Jag ligger fem sidor efter i matten och har en bildinlämning att göra. När jag tränar har jag lite eld i röven och inser att jag måste plugga nu om det ska bli gjort, nu kan jag skjuta upp det hur länge som helst. Inte bra, någon som vill komma hit och stå och vakta mig med en piska så att jag inte sätter mig och bloggar så fort jag får tid över...
Ikväll kommer lite folk hit. Typ 1/3 av alla jag bjöd, men det är bra för då kan vi äta tre portioner var utan att oroa oss för att det ska räcka. Dessutom är det ju mest synd om dem som inte kommer som missar mina enchiladas, min utsökta tomatsallad, fruktallad (med goda frukter och inte dagismojs med äpple och banan)och vit chokladkaka. C´est la vie!
