Kaos och lyckokänslor
Jag gillar kaos, så länge jag inte är allt för involverad i det själv. Snökaos är ganska lagom. Det är galet att bussarna aldrig lär sig, jamenar det snöar ju minst två gånger om året så varför blir det trafikstockning varenda jäkla gång? Väntade på bussen 40 minuter i morse, det var snorkallt. Men det är lite kul också, för sånt här väder får svenskar som annars är så rädda för att ta kontakt med okända människor att faktiskt prata med varandra. Någon slänger ur sig någonting om vädret och sen är små samtal igång. Ganska betydelselösa men tillräckliga för att man ska få en bra start på dagen. Kom in på bussen, och alla såg lika asförbannade och stelfrusna ut som jag kände mig. Jag kunde inte hålla mig förs skratt utan började fnissa, en tant såg mig och började fnissa hon med. Sånt är roligt, så det blev ändå en sjukt bra start på dagen (fast mina tår har inte riktigt tinat upp än).Snö är hur fint som helst. Jag får lyckokänslor varje gång. Jag Lyssnade på Belle and Sebastian på väg hem från bussen (som jag fått vänta på i drygt 40 minuter på hemvägen också) och hoppade i alla djupa snödrivor jag såg och fick snö i skorna. Mitt vanliga spring i benen kom tillbaka idag, jag har saknat det i flera veckor och i morgon SKA jag träna!
Mamma har köpt semlor. Jag tycker inte ens om semla, men det var så sött av henne att jag inte kan med att säga nej, att semledagen var igår har mindre betydelse. Fikade med mormor på lunchrasten, första gången jag går en eftermiddag i skolan utan totalt blodsockerfall, mormor borde flytta till Göteborg och gå och fika med mig lite oftare på onsdagar.
