Se men inte röra
Finaste vintage butiken i stan är Drömma. Tyvärr är det inte så mycket vintage utan mest fashion. Vilket innebär att jag efter att ha provat igenom halva deras sortiment och fastnat för rubbet är tvungen att hänga tillbaka allting igen och gå därifrån med tungt hjärta. Jag försöker intala mig själv att det inte är en förlust, att jag inte behöver et endaste plagg därifrån, att det bara är konsumtionsmonstret som får mig att tro att jag måste. Men ändå känns det så. Som att jag måste. Och vill. Och jag har fortfarande ingenting att ta på mig på nyår. 
