Jag har en dröm om ett startklart flygplan, en dröm om rakryggad modighet och gapskratt.
Jag är ett guss, jag är jag. Och normalt är svenskt, jag skriker för högt och vill korsfästa min tveksamhet, mitt självförakt mitt lagom är bäst. Och solen fortsätter att överraska, människor fortsätter att överraska och man behöver ladda med sådana här dagar för att hålla uppe humöret i november. Idag var det riksdagsmöte i Smyrna och den polskariksdagen jag hoppades på uteblev. Tyvärr. Det hade varit rätt kul att tänka sig L-M elever ståendes i bänkarna och skrika fram sina argument, med ilsket röda ansikten och en näve energiskt viftande i luften. Jaadu, lite mer 9c lite mindre SP1b. Kan fortfarnade inte säga om det är bra eller dåligt.
Sen var det Linn med klass på café, och det var esteter överallt, fast de flesta hade hoppat av. LJUNGBERG uppenbarar sig på Kungsportsplaten och eftersom jag och Linn har så stort medlidande med alla kändisar på grund av deras bristande privatliv så går vi inte fram och hällsar/tar kort. eller kort tar vi, med ett blomsterarrangemang i vägen och precis som jag trodde så är det INGEN som tror på att det är ljungberg vi fotat, vad nu det ska ha för betydelse. Han är ju en människa som oss andra, bara lite känd och snygg. Eftermiddagen går ligsom vi och någon galning hoppar på mig vid brunnsparken och håller för mina ögon, hysteriskt skrattande och efter tre hundradelar förstår jag att det är Sofia och Eva som sen drar med mig och Linn till Mc Donalds. Vi har über trevligt och jag och Sofia sitter på Marsklandsgatan säkert i en timme och missar bussar som ett skönt avslut på en superhärlig dag.
............
Lyssna på: Navid Modiri och Gudarnas nya skriva "många mil att gå" Med en rytm som går rakt in i kroppen och får mig att mima deras störbra texter hela vägen till skolan med ett leende på läpparna är det helt enkelt omöjligt att inte älska dem. Håll utkik och missa dem inte nästa spelning, köp skivan och ni kommer att hålla hösten på avstånd ett tag till mina vänner.
