Oprofessionell
747 och du kommer aldrig närmare än såhär. Det var ett fasligt liv för ingenting och sjukt knäpptyst om det där som egentligen är för stort. Det du blundar för finns inte och fördomar existerar inte så länge de förblir osagda. Sömn som en sorts hägrande morot på Sveriges genom tidernas längsta pinne och pojken med hålet i handen som tar mig tillbaka till någon form av februari 05. Välte ut hela tuschburken över min i stort sett klara teckning på bilden idag och svor fler svordomar på samma gång är jag hört min klass göra på snart ett halvår. Detta tätt följt av att inför hela klassen agera jordens mittpunkt iklädd en gul klänning och gula gummistövlar. Antingen blir man galen eller kopplar bort och det är intressant att hur mycket man än inte orkar kommer det alltid en morgon och en veckarklocka som står på sex och det roliga är att jag går upp, fast jag inte orkar och orkar i alla fall en dag till nästa morgon också.
