Make something good

Dagar solen orsakar sådant som rynkade pannor och inbördeskrig i hjärtat borde inte få finnas, borde åtminstone få spolas över. Människan överlever en dryg vecka utan vatten, ytterligare två utan mat, men hur länge överlever hon utan kärlek? Rastlösheten har virat sig tre varv för långt och mitt huvud hotar att sprängas i vilken sekund som helst. Jag är förkyld och trött. Jag önskar att solen inte skulle skina så hysteriskt varmt in genom mitt fönster, jag önskar att jag haft en orsak att få vara inne.

Dagen igår var minst sagt nostalgisk. För första gången sen hos Josefine var alla samlade, Bifrost och Fiskebäckare. Vi såg på den inspelade filmen ifrån Hönö och blev lite snyftiga fram emot slutet, ser fram emot ett par härliga dagar på Frizon. Hoppas det kan mäta sig med förra sommarens upplevelse. Klockren avslutning med tomtespring (?) i skogen, då vi blev som en skock femåringar på grönbete. Jag drog på mig myggbett och en kraftig förkylning liggandes i blåbärsriset och bakom alla stubbar. Önskar mitt liv hade sett ut mer som tomtespring, hyfsat okomplicerat.

Hur kommer det sig att tankarna virrat in sig i en återvändsgränd och alltid söker sig tillbaka till samma ställe? Exakt hur mycket kan man skriva innan man blottar sig för mycket?
Vi är just så små som vi förväntas vara tänker hon och sprider ut sina drömmar över golvet. Människan överlever en dryg vecka utan vatten, ytterligare två utan mat, men hur länge överlever hon utan kärlek?

Remember me as a time of day, she said.