Längtan efter ett blankpolerat golv och steppskor i storlek 36
Det som inte dödar härdar, sätt den ena foten framför den andra i någon sorts egenuppfunnen dans. Stoltsera och trotsa våren med ett leende. Trött på vinter, trött på Göteborg. Längtan efter ett blankpolerat golv och två steppskor i storlek 36.
Skolsjuk, eller bara allmänt degig. Vilken befrielse att hoppa över Hemkunskapen och matten och dra hem i snöyran till en kopp the för att bara vara. Ska försöka ta åt mig av det Eva säger, slut stressa. Så kanske jag slipper bli sjuk hela tiden.
Andas in andas ut, prickiga hängslen och en längtan efter någonting nytt. En msn-ikon som lyser trotsigt röd trots att jag hoppas. Flyttfåglar kommer tillbaka, glädje som trappas ned på grund av fågelinfluensa, en trupp med kalkoner i Tyskland som dött (vi bara dör ju så jävla mycket hela tiden) Jorden är inte längre någon trygg plats. Känns som om hela vintern hängt sig kvar i min trassliga något misfärgade kalufs, borde klippa mig, kanske det som krävs för att våren ska våga komma. Nej jag lider inte av tvångstankar, men det skadar ju aldrig att försöka!
Vid frukosten:
"Vill du ha lite mer gjöt eller?" Säger Christina och försöker härma Carls charmiga uttal varpå Carl blir ursinnig och gapar "Det heterj inte gjöt, det hetej glöööt!!!" Well well, barn är söta.
Fler än jag som tappat suget verkar det som, fler än jag som vill ha vår. Men nu är det inte långt kvar. Resan till Polen och Benidorm håller pulsen igång. Pepp till alla härliga människor som tagit sig levande igenom den här vintern också, I adore you guys!
Skolsjuk, eller bara allmänt degig. Vilken befrielse att hoppa över Hemkunskapen och matten och dra hem i snöyran till en kopp the för att bara vara. Ska försöka ta åt mig av det Eva säger, slut stressa. Så kanske jag slipper bli sjuk hela tiden.
Andas in andas ut, prickiga hängslen och en längtan efter någonting nytt. En msn-ikon som lyser trotsigt röd trots att jag hoppas. Flyttfåglar kommer tillbaka, glädje som trappas ned på grund av fågelinfluensa, en trupp med kalkoner i Tyskland som dött (vi bara dör ju så jävla mycket hela tiden) Jorden är inte längre någon trygg plats. Känns som om hela vintern hängt sig kvar i min trassliga något misfärgade kalufs, borde klippa mig, kanske det som krävs för att våren ska våga komma. Nej jag lider inte av tvångstankar, men det skadar ju aldrig att försöka!
Vid frukosten:
"Vill du ha lite mer gjöt eller?" Säger Christina och försöker härma Carls charmiga uttal varpå Carl blir ursinnig och gapar "Det heterj inte gjöt, det hetej glöööt!!!" Well well, barn är söta.
Fler än jag som tappat suget verkar det som, fler än jag som vill ha vår. Men nu är det inte långt kvar. Resan till Polen och Benidorm håller pulsen igång. Pepp till alla härliga människor som tagit sig levande igenom den här vintern också, I adore you guys!
